Det lakkar og lir i mot natt
ferda mi var som ein skatt
ferda mi var som ein skatt
Eg vandra i glitrande gull
og tralla min gladaste sull
og tralla min gladaste sull
Eg klatra den mektige nut
i lettsinn og utan ei sut
i lettsinn og utan ei sut
No stundar eg heim til mitt bu
mi hjartans og stillfarne fru
Sitt venlege smil og ei hand
mi hjartans og stillfarne fru
Sitt venlege smil og ei hand
som knyter dei sterkaste band
Til kjærlege ord mot mitt kinn
so kvila og søvnen blir min
Tekst og foto
G.Skaar
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar