Vår herre og sola


Eg tuslar meg fram over Nipebu land
til toppar av kvitaste draumar
Blant minner om venskap frå fjell og til strand
og kjensler av brusande straumar

Ei ånd ned i dalen sprang rett i sitt hi
eg aldri såg liknande maken
I kraftløysa sprang ho frå anna ei tid
med bakenden knudrute naken 

Eg lo til Vår Herre av skingrande røyst
i fridom frå lekkjer og banda
Og takka han djupast for evige trøyst
for lukka han skjenkte meg handa

I stilla åleine renn vissa i hug
frå tankane klåre eg klukka
I sanning ligg livet i løynlege smug
ja sola ho tindrar den lukka

Tekst og foto
 G.Skaar

Ingen kommentarer: